Sorgligt!
Sitter och funderar på en massa saker. Jag funderar framförallt på människor som medvetet är dumma. Som sitter och hittar på en massa dynga som omöjligt kan stämma. Gör man det för att man själv mår så dåligt eller varför? Kommer aldrig förstå mig på det.. dessa människor är ju kända för sitt sätt att snacka en jävla massa skit, men jag blir faktiskt lite lätt chokad av att det verkligen är så här det går till. Men ett tips : Ljug om sån´t som är möjligt.. det gör ju iaf att någon normal människa skulle kunna tro på det iaf :)
Tack och lov så har jag människor runt omkring mig som känner mig, och som vet vem jag är och vad jag står för. Kan ju finnas en anledning till att dessa människor vetat allt, innan dessa tragiska själar nått informationen.
Grejen är den att jag bryr mig inte så mycket om själva "skitsnacket". Jag är trygg i mig själv och ångrar inte att jag tog de beslut jag gjorde. Jag mår bra och är lycklig, och för mig är det de som räknas... om det sen finns människor som vill hitta på saker - be my guest! Men ja tycker de e jobbigt att mina vänner tvingas lyssna på skiten!
Sen en sak till. Är ni fortfarande vänner? Hur i helvete ser man på vänskap egentligen? Om en människa går emot ngt du själv inte skulle göra, i detta fall val av kille, säger du upp vänskapen då? För att killen inte passar dig? Ursäkta men är det mina vänner som ska välja min kille? Men snälla..det är väl mig man ska umgås med, ingen annan! Den dagen mina vänner lämnar mig för att jag gör ngt som i deras ögon anses fel, den dagen kommer förhoppningsvis aldrig komma, för då har jag nog redan hunnit lämna dom. Människor som vänder kappan efter vinden och som inte kan inse att vi tänker och är resonerar olika har inget hos mig att göra... De vänner jag har runt mig är fantastiska och jag älskar dom innerligt!
som sagt:
I mina ögon får alla en chans..och då har man ju ett val - Antingen tar man chansen.. eller så gör man det inte!. Ett förflutet är ett förflutet och det går inte att få ogjort..men många kan stirra sig blind på det, och ser faktiskt inte ( vill inte se) att människor faktiskt förändras.. Jag har sett många människor..nära och kära, och helt okända människor som förlorat sig själva på den vägen.. men sedan hittat tillbaka till sig själv - där man egentligen vill vara. Den vägen kan aldrig vara enkel att vandra, och jag tror att de är evigt tacksamma, för att det fanns och finns folk som trodde och tror på dem. Hur skulle man annars kunna och orka och vilja kämpa?
Nej lite mer skitsnack åt världen :) '
Tack och lov så har jag människor runt omkring mig som känner mig, och som vet vem jag är och vad jag står för. Kan ju finnas en anledning till att dessa människor vetat allt, innan dessa tragiska själar nått informationen.
Grejen är den att jag bryr mig inte så mycket om själva "skitsnacket". Jag är trygg i mig själv och ångrar inte att jag tog de beslut jag gjorde. Jag mår bra och är lycklig, och för mig är det de som räknas... om det sen finns människor som vill hitta på saker - be my guest! Men ja tycker de e jobbigt att mina vänner tvingas lyssna på skiten!
Sen en sak till. Är ni fortfarande vänner? Hur i helvete ser man på vänskap egentligen? Om en människa går emot ngt du själv inte skulle göra, i detta fall val av kille, säger du upp vänskapen då? För att killen inte passar dig? Ursäkta men är det mina vänner som ska välja min kille? Men snälla..det är väl mig man ska umgås med, ingen annan! Den dagen mina vänner lämnar mig för att jag gör ngt som i deras ögon anses fel, den dagen kommer förhoppningsvis aldrig komma, för då har jag nog redan hunnit lämna dom. Människor som vänder kappan efter vinden och som inte kan inse att vi tänker och är resonerar olika har inget hos mig att göra... De vänner jag har runt mig är fantastiska och jag älskar dom innerligt!
som sagt:
I mina ögon får alla en chans..och då har man ju ett val - Antingen tar man chansen.. eller så gör man det inte!. Ett förflutet är ett förflutet och det går inte att få ogjort..men många kan stirra sig blind på det, och ser faktiskt inte ( vill inte se) att människor faktiskt förändras.. Jag har sett många människor..nära och kära, och helt okända människor som förlorat sig själva på den vägen.. men sedan hittat tillbaka till sig själv - där man egentligen vill vara. Den vägen kan aldrig vara enkel att vandra, och jag tror att de är evigt tacksamma, för att det fanns och finns folk som trodde och tror på dem. Hur skulle man annars kunna och orka och vilja kämpa?
Nej lite mer skitsnack åt världen :) '
Kommentarer
Postat av: Emma
Jadu Jenny, alla dessa "härliga" personer finns överallt och man blir lika trött på dom varje gång. Vuxenpoäng är när man inte tar åt sig, just precis för att man känner sig själv bäst, ens vänner vet vem man är och det är det som räknas exakt som du säger.
Mer småstadsskit åt folket! ;)
Kram på dig
Trackback
